tiden är nu / J och jag skrev en dikt ihop

DET ENDA MÖRKA KROPPEN TOG
EMOT VAR ORDENS FORMER
I VÅRA KROPPARS
FORMER SOM OM EXISTENSER
EGNA FÄRJOR
LIKNAR

LÅNGT UTE

I VARJE SVAR,
MOTUPPFYLLDA BRISTER

ÄR DET MOTSÄGELSE MEDDELANDE EN
TOM ÖPPEN HAND

TYSTNADER LÄMNAR MUNNEN
SOM LÄMNAR

ENSKILDHETEN

STYGN
FÄSTER I MÖRKER RINNER
SKÖRLEVANDE JAG
HADE SÅ MYCKET BEGÄR